Håll dig uppdaterad!
Prenumerera och få nyheter, berättelser och uppdateringar som berör dig.
Arbetslöshetsförsäkringen påverkar inte bara den enskildes ekonomiska trygghet. Den påverkar även löneutvecklingen och möjligheten att effektivt motverka ekonomiska kriser.
En arbetslöshetsförsäkring har flera viktiga funktioner i samhället. Hur försäkringen utformas har stor betydelse för alla löntagare eftersom det avgör den enskildes ekonomiska trygghet vid arbetslöshet. Försäkringens utformning har också stor betydelse för lönebildningen och löneutvecklingen på arbetsmarknaden, och för möjligheten att effektivt motverka ekonomiska kriser.
LO anser att löntagare genom arbete ska kunna försäkra sina inkomster och vara berättigade till god ekonomisk trygghet i händelse av arbetslöshet.
Arbetslöshetsförsäkringen ska också ha ambitionen att motverka en framväxt av arbetande fattiga, vilket uppnås genom att balansera hög ersättning med krav på aktivitet och omställningsstöd respektive kontroll och, om så behövs, sanktioner.
En arbetslöshetsförsäkring med bra försäkringsvillkor och hög ersättning har en central funktion när det gäller att stabilisera efterfrågan i ekonomin vid konjunkturnedgångar. Detta genom att hög ersättning till arbetslösa upprätthåller hushållens konsumtion.
Med god inkomsttrygghet fungerar försäkringen som en så kallad automatisk stabilisator, och tillhör då den mest effektiva formen av stabiliseringspolitik. Det innebär att utgifter för arbetslöshetsförsäkringen ska tillåtas slå igenom i form av budgetunderskott i statens budget när arbetslösheten stiger. Medlemsavgifter ska inte höjas, lika lite som att villkor och ersättningsnivåer ska försämras vid ekonomiska kriser.
Det långsiktigt mest hållbara är att arbetslöshetsförsäkringen stödjer en stark kollektivavtalsmodell. Det kan uppnås genom det svenska systemet, genom försäkringsmodellen med a-kassor. Det bidrar till att både löntagare och arbetsgivare har hög organisationsgrad vilket är nödvändigt för att arbetsvillkor och löner ska kunna regleras genom kollektivavtal.
Arbetslöshetsförsäkringens försäkringsvillkor och ersättningsnivåer har försämrats över tid. Det är alltför få löntagare som omfattas av försäkringen och många gånger är ersättningen alltför låg. Den högsta lön som försäkras i arbetslöshetsförsäkringen från september 2015 är 25 000 kronor per månad de första hundra arbetslösa dagarna (ersättningsdagarna). Från och med den 101:a arbetslöshetsdagen försäkras vidare endast löner upp till 20 900 kronor. Från våren 2020 höjdes ersättningstaken temporärt i och med Covid-19-pandemin. Det nya taket de första hundra dagarna är 33 000 kronor per månad och från dag 101 är taket 27 500 kronor per månad.
Den högsta ersättningen motsvarar därmed:
De flesta heltidsarbetande har högre månadslöner än dem som försäkras i arbetslöshetsförsäkringen och kan därför inte räkna med att få den utlovade ersättningsnivån om 80 procent av tidigare lön (de första 200 arbetslösa dagarna). För de nivåer som gällde innan den temporära höjningen ligger månadslönerna betydligt högre.
Om inte den temporära höjningen av taken i arbetslöshetsförsäkringen permanentas och indexeras mot lönenivån kommer försäkringen närma sig ett grundskydd, i stället för att vara en inkomstbortfallsförsäkring. Det urholkar tilltron till att arbetslöshetsförsäkringen går att lita på och det skadar allvarligt försäkringens legitimitet.
Även försäkringsvillkoren behöver förbättras, så att fler löntagare kan försäkra sina arbeten. Det viktigaste är att sänka kravet på arbetsmarknadsförankring så att det blir lättare för dem som har deltidsarbete och/eller tidsbegränsade anställningar att kvalificera sig för ersättning. Dessutom behöver försäkringsvillkoren för deltidsarbetslösa ses över så att de blir mer rättvisa i förhållande till heltidsarbetslösa.
För att nå en arbetslöshetsförsäkring värd namnet behövs förbättringar på flera centrala områden.
Senast ändrad: